Så läker du ett brustet hjärta efter otrohet
Det är en plats mellan becksvart mörker och något som är omöjligt att erkänna, att ens partner har rullat runt i någon annans sängkläder och viskat fina ord till helt fel person. Men kommer du att förlåta och kämpa – eller gå vidare med ditt brustna hjärta?
Maria Christiansen
Författare
Känslan är helt obeskrivlig om man upptäcker att ens partner har rullat runt i någon annans sängkläder. Viskat fina ord till helt fel person. Det är som om ens hjärta blöder och fryser till is på samma gång. Är det möjligt att komma över ett så ultimat svek? Kan tilliten någonsin komma tillbaka? Kanske... Frågan är vad som är bäst för dig när du nu har landat i en så olycklig situation.
Läs också: Är vi ett par eller?
Det är en plats mellan becksvart mörker och något som är omöjligt att förlåta. Det är inte många dåliga beteenden av denna rang som sviker den människa som har visat mest tillit av alla så pass hårt, och de flesta förhållanden går i stöpet om det händer. Ursäkter, buketter med rosor och försäkranden om att det aldrig kommer att hända igen fungerar lika bra som att sätta plåster på ett brutet finger. Smärtan försvinner inte. Så vad gör man då? Generellt så har man två alternativ. Man kan kämpa för förhållandet, eller så ser man till att komma vidare med sitt brustna hjärta. Det är i grund och botten ett val man gör.
En chans till
Din bättre hälft har uppfört sig som en skitstövel, men hen är kanske också den person som har stöttat dig, är far eller mor till dina barn och som du delar en lång historia och goda minnen med? Det är inte så lätt att smälla igen dörren eller kasta ut hen... Om du bestämmer dig för att ge förhållandet en andra chans så måste du sätta dig i helikoptern och komma upp till helhetsbilden. Alla begår misstag i livet.
Släpp raseriet
I början känns det bra att få utlopp för vreden, men i längden är det påfrestande att klänga sig fast vid raseri och bitterhet. Du kommer kunna slappna av och andas igen om du klarar av att förlåta. Din umgängeskrets kommer bara trösta dig och hålla om dig till en viss grad. Vid någon tidpunkt så blir folk trötta på att höra allt jämmer.
Släng bort offerkoftan
Man behöver slicka sina sår. Men inte livet ut. Tillvaron kan aldrig bli meningsfull om den är full av ånger och aggressioner. Så hur blir man fri från offerrollen och alla de frågor som gnager? Varför gjorde hen det? Var jag för tråkig? För osexig? Åh, den motbjudande känslan av otillräcklighet. Ett sätt att få bukt med den är att hitta något meningsfullt att lägga din energi på. Något som skapar välmående. Problemet är att ens beslutsamhet i det här sammanhanget är lika hal som en ål. Precis när man har bestämt sig för att ta kontroll över situationen så halkar man iväg. Om mönstret upprepar sig så kan du behöva professionell hjälp. En terapeut kanske, eller bara en god vän.
Trösten i lögnen
Ett perspektiv på saken är att det är bättre att få hjärtat krossat av en ärlig människa än någon som är lögnaktig. Men det finns kanske en tröst som gömmer sig i lögnen? Är oärliga människor värda ens uppmärksamhet? Om personen har varit otrogen nu, hur sannolikt är det då att personen kommer att vara otrogen igen?
Det kan ta ett ögonblick att förlora tilliten, och sen kan det ta hela livet att få tillbaka den. Frågan är då, när du ser dig själv i ögonen, vill du då spendera hela livet på att försöka lita på någon? Eller vill du hellre komma vidare med ditt brustna hjärta och hitta en ny partner?
